När vi tittade igenom den norska pressen och information om den norska valutan i samband med dess senaste katastrofala växelkurs, stötte vi på ett intressant inlägg på Twitter av Rune Østgård. Han är författare till boken "Fraudcoin - 1000 years of inflation as politics" (org. titel "Fraudcoin - 1000 år med inflasjon som politikk"). Han ställer också frågor på Twitter om försäljningen av kronan av Norges Bank och vilken effekt detta har på kronans värde och på inflationen.
Så här skriver Rune Østgård om Norges Banks och dess chef Ida Wolden Baches policy i sitt Twitter-inlägg.
Förvandlar Ida Wolden Bache och Norges Bank kronan till skräpvaluta?
”Värdet på den norska kronan faller fritt. Under det senaste året har den fallit med 14 % mot US-dollarn och med hela 19 % mot euron.
Samtidigt uppgår norska statistikkontorets officiella statistik över prisökningar under det senaste året till 6,5 %. Det är förresten en statistik som väldigt få nu tror på. Alla märker att priserna stiger mycket mer än vad SSB säger till oss. Även ekonomer började skaka på huvudet vid åsynen av nyckeltal.
På tal om ekonomer väntas Norges Bank med största sannolikhet höja styrräntan igen nästa vecka. Det är ett politiskt spel där ledaren för centralbanken Ida Wolden Bache står i händelsernas centrum.
Medborgarna förstår egentligen inte mer än att de måste betala för vad som händer."
Jag ska göra något åt det”, skriver Rune Østgård
”Pengar av hög kvalitet innebär att vi kan arbeta nära andra människor, även om vi inte känner dem. (...) Pengar av dålig kvalitet har precis motsatt effekt. De gör oss misstänksamma mot varandra och gör det svårt för oss att samarbeta för att bygga kapital.
Om vi inte kan lita på pengar alls, vilket händer när de sjunker snabbt, kommer civilisationen att slitas isär 1-2-3.
Det är vad som händer i länder som upplever hyperinflation, dvs när priserna stiger väldigt snabbt och okontrollerat.
Men vi får också samma effekt när prisinflationen är hög. Även om den totala prisökningen är relativt låg sker samma sak. Det är bara en fråga om gradskillnader.
Naturens tillstånd är monetär frihet. Det betyder att vi kan använda pengarna hur vi vill. I ett naturtillstånd kommer den totala penningmängden i ett samhälle vanligtvis att vara ganska stabil. (...) Det politiska tillståndet är inte monetär frihet utan monetärt monopol. Det betyder att vi måste spendera de pengar som politikerna beslutar att vi ska lägga ut.
Det politiska läget gör också att penningmängden ökar. Den växer för att politikerna vill att den ska växa. Och när det händer tappar pengar hela tiden i värde. Detta blir uppenbart när den totala prisnivån stiger. (...) En kraftig värdenedgång gör att pengarna är av mycket låg kvalitet. Det gör också att vi tappar förtroendet för pengar. Vi tappar förtroendet för dem eftersom de inte kan lagra värderingar för oss, till exempel värdet av vår arbetsinsats.
Därför blir vi i det moderna norska samhället av med pengar så snabbt som möjligt. Det gör vi genom att köpa alla sorters sopor, det mesta har vi ingen användning för. Och istället för att spara är vi i skuld.”
Vi tar ut enorma mängder krediter, fortsätter Rune
”De norska hushållen har legat i världstoppen när det gäller att dra nytta av kreditmöjligheter. Vi förlorar bara mot Danmark.
Norrmän har blivit skuldslavar som badar i ett hav av konsumtionsvaror av låg kvalitet. Detta är vad som händer när shitcoins är det enda vi kan använda.
Anledningen till att politiker vill ha monopol på pengar och en ökning av penningmängden är för att det är ett av de mest kraftfulla verktyg de kan använda för att omfördela värde.
Den omfördelning som penningpolitiken orsakar är en värdeöverföring till staten och de rikaste framför alla andra.
Skatt och dold subvention
”Penningpolitiken fungerar därför som en dold skatt och en dold subvention på samma gång. Med tiden blir effekten allvarlig. Till exempel var de offentliga utgifterna bara 6 % av BNP 1900, medan de 2020 var så mycket som 66 %. Andra faktorer som skatter och avgifter är också viktiga skäl till detta. Men penningpolitiken är "i botten" och helt avgörande för att det ska hända.
Dessutom äger den rikaste procenten av norrmännen nu 20 % av all förmögenhet i Norge. Det betyder att många av dem nu är på väg att bli schweiziska, efter att ha åtnjutit fördelarna med norsk penningpolitik i många år.”
Vad gör bankirer?
”Centralbanker gillar inte att prata om effekterna av en ökning av penningmängden på priser och samhälle. Och de nämner aldrig omfördelningseffekten.
En viktig del av deras jobb är att distrahera människor från vad de verkligen gör. Istället pratar de om vad de tror är helt andra orsaker till prisökningen.
I sitt årliga tal den 16 februari sa Wolden Bache att inflationen pris i Norge beror på Rysslands invasion av Ukraina, som "leder till en kraftig ökning av energi- och råvarupriserna... vilket har resulterat i ökade kostnader för företagen, vilket i sin tur har omsatt de ökade kostnaderna till priser för konsumenterna." Hon sa också att "den höga prisökningen också är relaterad till stark efterfrågan och låg tillgänglig kapacitet i den norska ekonomin."
Wolden Bache, å andra sidan, nämnde inte att Norges Bank hade ökat penningmängden med så mycket som 30 % under de senaste tre åren.
Däremot sa hon att en "svagare krona resulterar i ökade importpriser."
"Men hon sa inget om kronförsäljningen som Norges Bank gör när de måste byta ut skatteintäkter från oljeproducenter innan de överför pengar till oljefonden.
Andreas Steno Larsen är en av världens mest kända makroekonomiska analytiker. Han har upprepade gånger varnat för att Norges Bank säljer för många kronor för de skatteintäkter staten får från oljeproducenterna.
Här påpekar Steno Larsen att Norges Bank därmed ökar penningmängden. Som nämnts i inledningen ledde detta direkt till att den norska kronans värde sjönk, både mot euron, dollarn och mot norska varor och tjänster. Norska medier var tysta länge och läste hans kritik. Den 25 april förstod DN äntligen att det var nödvändigt att skriva om det här fallet. Då stod det att
”Realistiskt sett skulle kronan vara 10 till 15 procent starkare än den var på nyårsdagen om Norges Bank inte sålde kronan. De har försvagat kursen så mycket. Det finns ingen annan väsentlig orsak till försvagningen av den norska valutan, konstaterar han.
Bjørn Roger Wilhelmsen, chefsekonom på Nordkinn Asset Management, sa till DN att han håller med Steno Larsen."
Norges Bank löser problemet genom att höja räntan
”Norges Bank hade möjlighet att göra ett uttalande. Presschef som fick ett surt jobb. Han höll också med Steno Larsen. Istället beslutade han, på uppdrag av Norges Bank, att rycka av sig ansvaret och sa att försäljningen av kronan "baseras på prognoser från finansministeriet".
Och DN ställde inte de svåra frågorna. Till exempel frågade de inte presschefen om detta avtal innebar att centralbanken hade förlorat sitt oberoende. Självklart borde de ha det.
Norges Banks försäljning av kronor ökar penningmängden. Detta försvagar kronans värde. Och då är naturligtvis priserna i Norge fortfarande höga. Detta ligger i linje med Wolden Baches förklaring om orsaken till den höga prisökningen, jfr hon skyllde i år på höga importpriser.
Norges Bank löser detta problem genom att höja räntan. Det gör de för att tvinga norska hushåll att spendera mindre, så att priserna på konsumtionsvaror och tjänster faller.
Norska staten äger 34 % av BNI. Resten ägs av olika investerare. Omfördelningen till statens och de rikas fördel fortsätter därför oavbrutet.
Norges Bank ger norska medborgare vad amerikaner kallar en "dubbelträff" varje dag med en kombination av höga priser och höga räntor.
De manipulerar penningmängden och förstör sakta men säkert vårt samhälle. Och de gör det i hemlighet. Ingen av oss fick lära sig detta i skolan. Och det fattar inte media heller.
Penningpolitik är därför ett spel som bara ett fåtal förstår.
Det finns inget mer att säga om det än att folk blir lurade."
Det är ett fragment. Hela Rune Østgård-inlägget hittar du genom att klicka här HÄR.
Gilla oss på Facebook och dela vårt inlägg med andra. Tack.
