Foto: Johannes Jansson/norden.org
Studien, gjord av Sentio på uppdrag av den norska tidningen Klassekampen, överraskar med sina resultat. Den visar att om den nordiska unionen skulle bildas så skulle nästan hälften av svenskar och danskar hellre vara en del av den än i Europeiska unionen. En sådan organisation skulle omfatta följande länder: Sverige, Danmark, Norge, Finland och Island.
Över 1000 XNUMX personer intervjuades
Sentio genomförde en undersökning om en representativ grupp på 1000 XNUMX personer som är medborgare i Sverige och Danmark. En enkel fråga ställdes: "Skulle du föredra att ditt land förblir i Europeiska unionen?" och "Vill du föredra en nordisk union som ditt land skulle tillhöra?" Svaren är överraskande – nästan hälften av de tillfrågade skulle föredra att lämna EU.
Är Norge med i Europeiska unionen? >>>
Enkätresultat
Det visar sig att över 47 % av svenskarna föredrar skapandet av en nordisk union. En sådan förklaring gjordes också av 45 % av danskarna. Å andra sidan var 32 % av svenskarna och 36 % av danskarna för att stanna i EU. De andra hade ingen åsikt i ämnet.
Nordiska unionen – hur skulle det se ut?
Nordiska unionen skulle bestå av följande länder: Norge, Sverige, Danmark, Finland och Island. Det skulle även omfatta följande självständiga territorier: Åland, Grönland och Färöarna. En sådan organisation skulle vara den 10:e världsmakten, och dess BNP skulle överstiga ekonomierna i länder som t.ex Indien, Ryssland och Kanada. Konceptet föreslogs av den svenske historikern Gunnar Wetterberg. Som det visar sig - är ämnet fortfarande giltigt och seriöst övervägt av de skandinaviska länderna.
Först Kora, sedan Tomasz Stańko. Ett visst stadium av musik är över >>>
Ett liknande förbund fanns tidigare
Nordiska unionen skulle ha en ledare – drottning Margrethe. Hennes gestalt förbinder symboliskt denna organisation med det medeltida Kalmarförbundet. Den lokala skapelsen överlevde i drygt hundra år, men den föll isär till följd av utbrottet av blodiga inbördeskrig. Efterföljande försök att återförena de skandinaviska länderna var inte framgångsrika, och både externa och interna faktorer stod i vägen.
Nordiska unionen - fördelar
Fördelarna med Nordiska unionen skulle framför allt vara en ökad betydelse för de associerade länderna på den internationella arenan. De skulle ha en gemensam utrikes- och försvarspolitik. Eventuella tvister som uppstår på arbetsmarknaden skulle också lösas på förbundsnivå. Det är troligt att företrädare för unionen skulle få en plats i det allt viktigare organet som är G20-toppmötet. Chanserna att lösa frågan om att utforska naturliga fyndigheter i Arktis skulle också öka. För närvarande konkurrerar Norge, Grönland och Danmark om tillgång till dem med makter som Ryssland och Kanada.
Vaccinationer i Norge - guide >>>
Nordiska unionen - nackdelar
Denna lösning har dock sina nackdelar. Den första utmaningen skulle vara kompetensfördelningen mellan medlemmarna i denna organisation, såväl som valet av platsen för dess huvudstad. Inrättandet av huvudspråket förblir också en stridsfråga. Att kopiera systemet från Europeiska unionen verkar inte vara ekonomiskt motiverat - om inte annat på grund av kostnaderna för de nödvändiga översättningarna.
Minska antalet turister i Lofoten >>>
Frågan om att fullgöra skyldigheter gentemot Nato och EU är också ett stort hinder, särskilt eftersom inte alla medlemmar i Nordiska unionen skulle vara medlemmar i ovanstående organisationer. En annan problematisk fråga är samordningen av utrikespolitiken och upprättandet av en gemensam valuta.
Utopi eller framtid?
Nordiska unionen är ett attraktivt alternativ till den byråkratiska Europeiska unionen. Den skulle bestå av länder som kännetecknas av en hög BNP-tillväxt. Länderna som är associerade till den skulle få i betydelse på den internationella arenan, och de skulle troligen också få en plats i G20. De ovannämnda problemen hindrar emellertid avsevärt skapandet av en sådan organisation. Det finns ett antal problemområden som kräver systemlösningar. Om potentiella medlemmar i Nordiska unionen verkligen vill skapa en sådan organisation måste de därför vidta nödvändiga åtgärder i dag. Ingenting är omöjligt - det räcker med att nämna det faktum att ingen efter andra världskriget trodde på skapandet av Europeiska gemenskapen.
