I en skrivelse till UD i februari 1958 Norges Geologiske Undersøkelse skrev: "Möjligheten att kol, olja eller svavel dyker upp på kontinentalsockeln längs den norska kusten kan ignoreras."

En händelse som öppnade människors ögon för möjligheten av kolväten i Nordsjön var upptäckten av holländsk gas i Groningen 1959. Upptäckten väckte entusiasm i en del av världen där energiförbrukningen var starkt beroende av kol och importerad olja. I ett försök att hitta mer riktades uppmärksamheten mot Nordsjön. Norska geologiska undersökningar var negativa för olje- och gasfyndigheter, men detta kunde inte stoppa entusiasmen efter upptäckten av gas i Nederländerna.

Erbjudandet var $160 000 per månad

I oktober 1962 skickade Phillips Petroleum ett brev till de norska myndigheterna för att få tillstånd att utforska Nordsjön. Bolaget ville få tillstånd för de delar av Nordsjön som låg inom territoriet Norge och som troligen kommer att falla under norska hylla. Erbjudandet var $160 000 per månad. Erbjudandet uppfattades som ett försök att få ensamrätt. Myndigheterna kunde inte lämna över hela hyllan till företaget. Om marken skulle öppnas för prospektering måste fler företag gå in.

I maj 1963 förklarade Gerhardsens regering Norges suveränitet över den norska kontinentalsockeln. Den nya lagen slog fast att marken ägdes av staten och endast kungen (regeringen) kunde utfärda undersöknings- och gruvtillstånd. Samma år fick företagen möjlighet att genomföra förberedande studier. Tillstånden var rätten till seismiska undersökningar, men inte borrning.

Läs också: POLSK hoppbacksturnering 2024

Uppdelning av kontinentalsockeln med Danmark och Storbritannien

Även om Norge har gjort anspråk på suveränitet över stora delar av havet, återstår viktiga frågor att klargöra när det gäller uppdelningen av kontinentalsockeln. Dessa frågor som kräver överenskommelse genomfördes huvudsakligen med Danmark och Storbritannien. En överenskommelse om uppdelning av kontinentalsockeln enligt centrumlinjeprincipen slöts i mars 1965. Den första tillståndsomgången tillkännagavs den 13 april 1965. 22 gruvlicenser för 78 block tilldelades oljebolag eller koncerner. Gruvkoncessioner gav ensamrätt att prospektera, borra och utvinna i koncessionsområdet. Den första prospekteringsbrunnen borrades sommaren 1966, men visade sig vara torr. Den första oljefyndigheten på norsk sokkel var Balder 1967. Denna upptäckt var dock inte tillräckligt lönsam vid den tiden, och det tog mer än 30 år för upptäckten att utvecklas.

På julafton 1969 informerades de norska myndigheterna om upptäckten av Ekofisk

Norges äventyr med olja började på allvar med upptäckten av Ekofisk 1969. På julafton 1969 informerade Phillips de norska myndigheterna om upptäckten av Ekofisk, ett av de största oljefälten som någonsin hittats till havs. Produktionen från fältet började den 15 juni 1971. Många viktiga upptäckter gjordes under de följande åren.

På 70-talet koncentrerades prospekteringsverksamheten kring områden söder om Stadt (62 grader norr). Produktionen från den norska kontinentalsockeln har dominerats av stora fyndigheter som Ekofisk, Statfjord, Oseberg, Gullfaks och Troll. Dessa fält var och är fortfarande mycket viktiga för utvecklingen av oljeverksamheten i Norge.

I samband med utbyggnaden skapades en infrastruktur som flera fält kopplades till. Produktionen från flera av dessa fält minskar samtidigt som fler nya, mindre fält har tillkommit. Därför är dagens produktion spridd på fler fält än tidigare.

Produktionen i Norska havet startade 1993

Oljeverksamheten norr om 1979:a breddgraden började också 62. Prospekteringsverksamheten i delar av Norska havet och Barents hav startade i början av 80-talet och utökades senare i takt med att nya offshoreområden öppnades för oljeverksamhet. Produktionen i Norska havet startade 1993 och i Barents hav 2007.

Principen om 50 % statligt deltagande fastställdes

I uppstartsfasen dominerades prospekteringsverksamheten av utländska företag som ansvarade för att utveckla de första olje- och gasfyndigheterna. Successivt växte Norges engagemang med tillskottet av Norsk Hydro. Det gjorde även Saga Petroleum, ett privat norskt företag som grundades 1972. Samma år bildades även Statoil med staten som ensam ägare. Vid den tiden fastställdes också regeln om 50 % statligt deltagande i varje produktionskoncession.

Den 1 januari 1985 omorganiserades oljeindustrin. Statens andel delades i två. Den första gällde företaget och den andra gällde statens direkta ekonomiska engagemang i oljeverksamhet (SDØE). SDØE är ett system där staten äger andelar i ett antal olje- och gasfält, rörledningar och landbaserade anläggningar. Andelen anges vid tilldelning av produktionslicenser och storleken på denna andel varierar beroende på fält. Som en av flera ägare betalar staten sin del av investeringar och kostnader och får en lämplig andel av intäkterna från produktionskoncessionen. Statoil skötte de affärsmässiga aspekterna av SDØE på uppdrag av staten.

Försäljning av SDØE-aktier

Våren 2001 beslutade Stortinget att man kunde sälja 21,5 % av värdet på SDØE-aktierna. 15 procent såldes till Statoil och 6,5 procent till andra licenstagare. Försäljningen av SDØE-aktier till Statoil sågs som ett viktigt inslag i den framgångsrika börsintroduktionen och privatiseringen av företaget. Statoil börsnoterades i juni samma år och verkar nu i nivå med vilken annan aktör som helst på den norska kontinentalsockeln. Petoro Joint Stock Company bildades i maj 2001, främst för att handla med SDØE på statens vägnar. 2007 gick Statoil samman med Norsk Hydros olje- och gasverksamhet. 2018 bytte Statoil namn till Equinor.

På grund av god resurshushållning, stor internationell företag etablerade i Norge kompletterades med andra typer av företag. De märkte andra affärsmöjligheter i norska oljefyndigheter. För närvarande råder stor mångfald på norsk sokkel och konkurrens med norska och utländska företag verksamma på hyllan.

Oljeindustrin har mycket att säga om ekonomisk tillväxt i Norge och finansieringen av det norska välfärdssamhället. Utan tvekan var lite känt om denna industris betydelse för Norge när de första produktionslicenserna beviljades. En tydlig bild av detta är utvecklingen av oljesektorns andel av värdeskapande, investeringar, export och inkomster i Norge.

Aktiviteten på den norska kontinentalsockeln kommer även fortsättningsvis att ha stor betydelse för den norska ekonomin. Allt tack vare de stora kvarvarande resurserna och betydande nya utvecklingsprojekt.

Detta är historien om norsk olja på 5 minuter.

Det ska tilläggas att Polskie Górnictwo Naftowe i Gazownictwo (PGNiG) har andelar i 62 licenser på norsk kontinentalsockel i Norge.

Gilla oss på Facebook och dela vårt inlägg med andra

Källa: Olje- och energidepartementet

Läs också: POLSK hoppbacksturnering 2024