Norsk praxis för skydd av barn har förändrats efter en dom från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna (ECtHR), enligt en ny rapport.
Ingunn Festøy Alvik är författare till rapporten "Eftervårdsbesök - en studie av praxis i länsstyrelser och kammarrätter" (skriftserien.oslomet.no) och genomförde en analys av 69 fall från andra halvåret 2020. Den huvudsakliga slutsatsen av rapporten är att praxis i de ärenden som behandlas i stort överensstämmer med Högsta domstolens och EDM:s beslut.
– Mot det, faktiskt Det pågår 43 mål om vårdnad om barn i Norge, och i elva blev vi dömda. Det finns indikationer på att den norska praxisen att bestämma umgänge i domstol tidigare var ganska standard och att man för tidigt antog att ett barns placering skulle vara långvarig, säger Alvik.
Rapporten drar slutsatsen att det numera generellt organiseras mer barn-förälderkontakt än vad som var vanligt i länsstyrelserna innan EMD-domarna. I det stora flertalet upprätthålls också målet att förena barn och föräldrar.
”Tidigare var det relativt lite kontakt mellan barn och föräldrar i dessa fall. Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna sysslar med återförening av föräldrar och barn, och för att uppnå den koppling som möjliggör bindning måste en större kontakt mellan föräldrar och barn säkerställas i sådana fall, säger han.
. Om rapporten
69 domar behandlades: 37 domar tingsrätter och 32 domar appellationsdomstolar utfärdade mellan 27 mars och 31 december 2020 har granskats för att ta itu med frågan. De utvalda fallen har hämtats från databasen över anonymiserade ärenden på Lovdata. Som utgångspunkt gjordes en genomgång av aktuella domar och beslut av landsting under denna period som gällde kontakt och vårdövertagande för första gången.
Norge har fått kritik för detta
Norge har flera gånger dömts av Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna (ECtHR) för "kränkning av rätten till familjeliv" i art. 8 i Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter (EKMR) (lovdata.no).
Artikel 8. Rätten till respekt för privatliv och familjeliv föreskriver:
Alla har rätt till respekt för privatliv och familjeliv, hem och umgänge.
2. Vid utövandet av denna rätt får offentlig myndighet inte ingripa, utom när det är lagligt och nödvändigt i ett demokratiskt samhälle för nationell säkerhet, allmän säkerhet eller landets ekonomiska välfärd, för att förebygga oordning eller brott, för att skydda hälsa eller moral eller skydda andras rättigheter och friheter;
Norge är inblandat i 11 av 43 fall, som främst handlar om kontaktfrågor efter vårdnad och tvångsadoption. Norges kritik är att vårdnad om ett barn i princip måste ses som något tillfälligt, och målet bör vara att återförenas med föräldrar. Beslutet måste baseras på målet att förena familjen.
– Skälen för beslutet var för svaga och inte tillräckligt precisa som underlag för fastställande av umgänget. Det vill säga om barn har tillräckligt med tid med sina föräldrar i dessa frågor. Det är EMD:s främsta kritik mot Norge, säger Alvik.
Efter tre domar 2020 har Högsta domstolen fastställt hur det norska rättsläget kommer att se ut i framtiden i sådana fall.
– Högsta domstolen säger ungefär samma sak som EMD: att återförening med föräldrar ska vara utgångspunkten och umgänge ska ordnas efter noggrann övervägande av det enskilda fallet, säger han.
Alvik säger att det måste finnas specifika och starka skäl att avvika från målet att återförena barn och föräldrar.
– Det finns tre villkor utvecklade av EMD som måste uppfyllas för att avvika från målet att återförena barn och föräldrar: 1. att föräldrar är särskilt ohjälpsamma
2. att ytterligare återförening kan skada barnets hälsa eller utveckling
3. att det har gått lång tid sedan vårdnaden togs, så barnets intresse av stabilitet väger tyngre än målet om återförening, säger hon.
Det har förbättrats
Enligt rapporten ligger denna praxis i linje med Högsta domstolens avgöranden baserade på domar från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna (ECtHR).
"Mitt huvudsakliga intryck är att skälen till att etablera besök är korrekta och specifika", säger han.
Alvik drar slutsatsen att det etableras fler kontakter än vad som varit fallet tidigare. Det antas också att häktet kommer att förlängas i betydligt färre fall än vad som tidigare tycks ha varit praxis. Målet med återförening är starkt jämfört med tidigare praxis.
– EDM-utslag rör rätten att familjeliv i enlighet med artikel 8 EKMR Eftersom barnet berövas föräldrarna kränks rätten till familjeliv.
Fallen är få, men jag är orolig för barn som vi inte vet om de har blivit misshandlade eller misshandlade under föräldravård
– Skälen till fynden av visitationen är nu precisa och specifika. De bedömer varje barn förälder-för-förälder vid behov, och i länsrätts- och hovrättsmål kan man se att dessa inkluderar EMD- och Högsta domstolens domar. Det är helt klart att praxis har fört med sig förändringar i den befintliga lagen, säger Alvik.
Det anordnas fler möten än tidigare, de möten som avtalas varierar i omfattning och bygger inte på standardiserade kriterier.
– Och i de fall det inte finns något mål att förena barn och föräldrar är förutsättningarna för detta uppfyllda – säger han.
Är Norge för bra?
Man kan fråga sig om inte Norge har blivit för bra. I vissa fall har föräldrar med mycket dåliga vårdförmåga beskrivits, betydande stödåtgärder har vidtagits och det finns lite som tyder på att föräldrarnas vårdförmåga kan förbättras, säger Alvik.
Han menar att det i vissa fall borde ha bedömts mer noggrant om förutsättningarna för att gå ur familjeåterföreningsmålet var uppfyllda.
– I sådana fall kan det övervägas så att barnet kan få sinnesro i sin nya vårdnadshavare och att umgänge kan ske utan mål om återförening. När enandemålet väl upprätthålls bör ett relativt stort antal kontakter etableras som utgångspunkt, säger Alvik.
Våld och övergrepp bör utredas ytterligare
Alvik kritiserar även distriktsnämnder i vissa fall där barn sannolikt har blivit utsatta för våld eller övergrepp.
"De här fallen är få, men jag oroar mig för barn som inte är kända för att ha blivit utsatta för våld eller övergrepp under sina föräldrars vård", säger hon.
Han påpekar att det i flera fall finns aspekter av framställningen av ärendena som tyder på att barn kan ha blivit utsatta för det. Det kan till och med finnas barns uttalanden om vad deras föräldrar gjorde mot dem.
”Uttalandena är så tydliga och djupgående att man undrar om det verkligen hände. Det är lite slående att nämnden eller domstolen inte går in på bedömningen av om ett barn har utsatts för övergrepp eller övergrepp i dessa fall, säger Alvik.
Utan att beakta att våld eller övergrepp har förekommit riskerar barnet att behöva spendera mycket tid med sina föräldrar eller i värsta fall återknyta kontakten med föräldrarna som utsatt dem för våld eller övergrepp.
– Man kan fråga sig om barns rätt till skydd skyddas på ett adekvat sätt när myndigheter inte granskar bevisbedömningen ordentligt, säger han.
Men Alvik påpekar också att barns påståenden och beskrivningar inte heller nödvändigtvis är korrekta.
"Det är viktigt att titta på det noga", säger han.
Kulturell bakgrund bör beaktas
Den skriver också att det i vissa fall inte tas tillräcklig hänsyn till skyddet av barns etniska, språkliga, religiösa och kulturella rättigheter.
– Barn från etniska minoriteter har rätt att bevara sin religion, språk, etnicitet och kultur.
Detta bör också understrykas i förhållande till att ta över vårdnaden, säger han.
Det kan till exempel ske genom kontakt med föräldrar eller andra familjer eller genom undervisning modersmål, som även omfattar kulturens och språkets fortsättning.
– I vissa fall fann man att detta borde skötas genom att kontakta föräldrarna. Men framför allt i flera landstingsbeslut betonas det inte alls, säger Alvik.
. Den yngsta
Dessutom verkar det finnas en tendens att barn under sju år inte hörs enligt sin rätt att delta. Både grundlagen och FN:s barnkonvention ger barn rätt att bli hörda i frågor som berör dem, och deras åsikter ska framföras i enlighet med deras ålder och utveckling. Alvik menar att besluten ger intrycket att barn under sju år inte har hörts.
– Alla barn, oavsett ålder, har rätt att delta i frågor som rör dem. Det gäller även ärenden som rör barnomsorg och när ett besök hos föräldrar ska ordnas, säger han.
Alvik menar att länsstyrelser och kammarrätter verkar med åldersgräns.
– Man kan se att alla barn över sju år, med några få undantag, fick möjlighet att delta och bli hörda. Många beslut som berör barn under sju år säger bara att barnet inte hörts på grund av ålder, säger Alvik.
Sex Alvik-rekommendationer
Sammanfattningsvis ger rapporten sex rekommendationer för praxis:
1. Praxis bör i något större utsträckning utvärdera om förutsättningarna är uppfyllda för att förena barn och föräldrar. Detta är särskilt viktigt i de fall där målet om återförening kan innebära att barnet behöver umgås mer än vad som är bäst för barnet i isolering. Här kommer barnets egen åsikt att vara viktig.
2. Praxis bör bättre motivera, utreda och utvärdera orsakerna till barns reaktioner på samvaron.
3. I praktiken bör man oftare bedöma om barn har utsatts för våld där det finns indikationer på att detta kan ha skett under föräldrarnas vård och vilken vikt som bör läggas vid beslut om umgänge.
4. Barns kulturella rättigheter bör preciseras och betonas tydligare än i vissa fall.
5. Barn under 7 år som kan bilda sig egna åsikter bör skyddas bättre för sin rätt att delta och deras åsikter bör ingå i beslut.
Tillsyn under umgänge bör motiveras bättre. Tillsyn är en inskränkning i rätten till familjeliv och bör därför motiveras särskilt.
Källa: OSLOMET
Läs vår nästa artikel: Barnevernet i Norge - vad behöver vi veta?
